Redovisning och Bildbomb!

Nu är jag hemma. Eller rättare sagt så har jag varit hemma i nio dagar men har behövt få landa efter min omtumlande resa i Ghana och få tillfriskna efter lite sjukdomar. Det som har varit jobbigt hittils är att gå och handla, där alla bara proppar ner saker i sina kundvagnar, utan att tveka, för att vi HAR råd och att alla hyllor nästan aldrig blir tomma, när man vet att nio timmar bort sitter det människor som inte har mat för dagen. Kan inte påstå att det rycker i shoppingtarmen sådär hemskt mycket.
 
Jag har dock haft en fantastisk resa som uppfyllde alla kriterier för min drömresa och mycket därtill. Jag har fått se apor i regnskogen, dansat med afrikanska kvinnor i kyrkan, bestigit ett berg, njutit vid Lake Bosomtwe, men framför allt så har jag volontärarbetat på Mampong Babies Home. Bland andra volontärer och med lokalbefolkning och med dessa underbara ungar. Jag har varit 24-barnsmor vid 21-års ålder. Levt bland kiss och bajs, bråk och skratt, blöjbyten, bad, skrik och panik men så otroligt mycket kärlek att hjärtat har förstorats flera gånger om och varje barn kommer alltid att finnas i mitt hjärta för de fångade mig så snabbt och gav mig så otroligt mycket fastän de inte har någonting. 
 
Här kommer en bildbomb från barnhemmet där jag hade äran att vara volontär i fyra och en halv vecka!
 
 
 
  
 
                                                                            Entrén
Lite dans innan läggdags skadar inte tycker Baso, Isake, Nyanko och Brother.
 
Två eller tre barn fick man räkna med att ha i famnen, alla vill ju ha lite kärlek. Här är jag med Abena och Poateng!
 
Ibland var det Dagcentret/Förskolan som stod på schemat så då var vi hjälplärare :)
 
Men det var inte så dumt att busa lite heller tyckte Gloria.
Tidig morgon för att hinna mysa lite med barnen ifred, Wadjopoo och John poserar med mig här :)
Kwaku tyckte att jag skulle ta kort på honom istället.
Mys med lilla Aruna!
 
Vi lekte ganska ofta, här ute på lekplatsen!
 
Bebismadrassen, där de fick ligga under blöjbyten och när vi skulle mysa på eftermiddagen. Fullt upp. Här leker de även med gosedjur och annat som jag köpt med era bidrag! Det var poppis kan jag lova!
Ibland fick man bära dem på ryggen, det var också populärt.
Skitkul att räcka ut tungan tycker John. Bemba är glad över kameran.
 
Danny,han var en riktig mysfarbror.
Här är Kofi, som blev otroligt trygg med mig, pussar och kramar var tradition varje dag.
Hemgång från arbetet. Så vackert!
 
Mazura och jag på väg till Förskolan.
Isake och jag tokas litegrann :)
 
 
Nana Yaw är glad!
 
Avslutar med en kärleksbild med mig och Apong. Åh.
 
Det var lite bilder på mina älskade ungar. Inte alla men nästan. Ni kan ju se hur bra jag har haft det!
Nu kommer lite bilder på vad ni bidragit till för skillnader med alla era generösa bidrag!
 
Såhär såg husen ut innan jag anställde en målare och köpte färg. Fruktansvärt slitet.
På gång. Nöjd kille!
Såhär fint blev det efteråt.
 
 
 
Köpte läder så att denna gulliga farbror kunde klä in 18 nya fina madrasser så att de blir tåliga mot väta. De blev så fina och jag hoppas att barnen får byta ut sina slitna mot dessa snart.
 
Kokerskan var otroligt nöjd, hon tjöt av lycka!
 
Den sak som jag är otroligt stolt över. En spis kunde vi köpa! Med ugn och gastub. Tidigare lagade de mat över öppen eld. Detta sparar tid och maten blir bättre lagad till barnen.
 
Jag har skänkt en del pengar till min vän Fridas arbete i Kotokoum-Ghana där hon ska hjälpa två familjer att laga taket där det regnar in, och laga golvet som är fullständigt krackelerat. I varje familj bor det över 25 personer. Hon ska även hjälpa pojken Junian-Koffo som är svårt handikappad. Hans mamma måste vara hemma och ta hand om honom och får därför ingen inkomst. Tanken är att anställa en sjukskötare åt Junian så att hans mamma kan jobba på deras risfält och därmed skapa två arbetstillfällen.
 
Margaret tackar för allt det jag köpt till barnhemmet.
Stora lådor med blöjor, tvättlappar och mycket mer.
 
 
Sammanfattningsvis så har ni bidragit till:
En ny spis, med ugn och gastub.
18 nya omklädda madrasser till spjälsängarna.
Målarfärg och en målare som målade om tre hus och korridoren inomhus.
Att två familjer får taket och golvet lagat.
Att Junian-Koffo får den hjälp han behöver av en sjukskötare.
Skapa två arbetstillfällen i en fattig by.
Blöjor, som är väldigt dyrt i Ghana.
Tvättlappar.
Kroppspuder.
Termos till varmvattnet.
Två vattenkokare, för att döda alla bakterier i vattnet till vällingen.
Underkläder till både stora och små, välbehövligt!
Badsvampar - det är näten ni ser på bilden.
Handdukar till badet.
Våtservetter.
Desinfektion till personalen.
Gosedjur och skallror till de minsta barnen.
Tejprullar till Dagcentret. De använde plåster till att sätta upp teckningar.
Tvål.
Engelskaböcker för nybörjare.
Eftermiddagsfika till barnen.
Bärhjälp och frakt till Mampong från Kumasi efter vi handlat spis och en massa kartonger med blöjor etc.
 
Otroligt mycket tycker jag vi fått för pengarna och till bra grejer.
Leksaker blev det inte mycket av då barnen knappt får leka med dem. Personalen låser in grejorna i ett skåp. Otroligt tråkigt men sant, så därför kände jag att det var bortkastat.
 
Jag är otroligt stolt över detta arbete och så tacksam gentemot er som så generöst och utan tvekan skänkte pengar. Det har tagit mycket tid för mig att ordna detta och att handla, för att se till att 100 % av pengarna går till de som behöver dem. Så jag hoppas ju givetvis att ni är lika nöjda som mig.
 
 Avslutar med två bilder på Danny och Joyce som är otroligt nöjda över deras nya leksaker :-)

Sista helgen.

Så var den här, fortare än vad jag kunnat ana kom den också, min sista helg i Ghana.
 
I Torsdags var jag på min sista arbetsdag på Mampong Babies Home. En enda lång avskedsdag då jag bara tog det lugnt och såg till att jag hann vara med de flesta av barnen. Jag fick ta pauser under dagen för att inte börja på att storböla. Det är konstigt hur fort dom tar sig in i hjärtat ditt och jag kommer alltid att tänka på alla barnen där, hur dom ser ut, om dom har börjat gå eller prata. Kanske är det någon som får åka hem till sina släktingar. Det var en jättejobbig dag, men samtidigt är jag otroligt tacksam för att jag har kunnat göra detta och jag ska tillbaka! Fick en hejdåpuss på kinden av pojken John före jag gick så det får jag bära med mig.
 
På torsdagkväll var det att packa och hänga med familjen, gav dem lite avskedspresenter och så hade vi dansparty i våra afrikanska klänningar som för min del kom från barnhemmet tillsammans med ett certifikat för att de ville visa sin uppskattning gör vad jag gjort för dem.
Så vi hade dansparty tills strömmen gick och då var det bara att sätta sig ned med pannlampa och packa.
 
På fredagen åkte vi tidigt, 5.30 till Kumasi för att möta upp SYTO-volontärer för att fara på surfweekend till Busua vid kusten. Så där befinner jag mig nu i ett paradis med vita stränder och longboats, surfare och pina coladas! Igår var vi en sväng på stranden och sedan gick vi på Coconut Bar där vi käkade burritos och drack öl. Senare gick vi bara trapporna ner till stranden och satt vid en stor eld och fick vara med om en engagement-celebration som var riktigt härligt med massa bongotrummor, uppträdande och massa härligt folk. Vi gick och la oss kring tolv i våran dubbelsäng, sov gott!
 
På lördagen vaknade jag tidigt och gjorde mig iordning  innan det var dags för frukost med Patricia, Stephanie, Jolanda och Rahel. 
Vi gick på stranden tidigt och solade ända tills klockan halv ett. Då började jag känna mig rejält hängig så jag åt och sa hejdå till de andra och gick till hotellet och packade. Hade då 39,2 o feber så vi skyndade till en klinik som var stängd och därefter tog vi en tro-tro till Accra där jag blev sämre. Spenderade en jävligt jobbig natt på Pink Hostel och nu sitter jag på Nyaho Clinic medical Care i Accra och väntar på resultaten från blodprovet. Malaria eller inte, det är frågan.

Nedräkning och älskade barn.

Så var den nästan här. Imorgon. Sista dagen på barnhemmet, sista dagen med mina skitungar (OBS kärleksfullt menat) 
Har gått omkring med en klump i magen idag när jag tänkt på att jag ska lämna dem. Jag åker och dom stannar. Kanske att jag aldrig någonsin träffar dem igen. För dessa barn har fått mig att inse exakt hur mycket värdefullt jag har i min tillvaro och i mitt liv som jag inte tagit vara på Förrän nu.!Jag kommer sakna dem så oerhört mycket, vilket jag var lur på innan jag for. Dock hade jag ju inte räknat med att det skulle bli så här jäkla bra! Jag tänker inte skriva något tårdrypande än, det gör jag senare.
 
I måndags fyllde lilla Katie här hemma 6 år, och som i många familjer här firar dom inte det nämnvärt. Jag gav henne en boll med Musse Pigg och hon kunde knappt tro sina ögon och frågade försiktigt om den verkligen, verkligen var till henne. Lillgumman! 
 
I veckan har jag tagit många bilder på barnhemmet och barnen så det känns kul! Ska ta många imorgon också, funderar på att handla lite juice och kex till dem som avskedsfika imorgon. 
 
Idag var vi förbi hos sömmerskan och kollade in mina kläder som inte är riktigt klara. De lever efter mottot "sit down and wait" och då får man vänta länge. Vi kommer dra till kusten sista helgen nu med SYTO.
Jag och David, min hostbroher!
 
Sedan till Accra för sista natten på Pink Hostel innan jag flyger hem på Söndagkväll. Känns så konstigt att jag snart är hemma, att få se familjen igen. Det ska bli härligt även om jag skulle vilja stanna några veckor till, haha.
 
Jag och Daniel, så söt att man får hål i tänderna!